Spökskrivare

Memoarer, självbiografi, familjehistoria, krönika, släktsaga. Kärt barn har många namn.

Om du vill berätta något om dig och ditt liv men har svårt att komma igång med att sätta det på pränt själv kan jag hjälpa dig att formulera och skriva. Med mig som samtalspartner och skribent kan du koncentrera dig på innehållet i berättelsen. Vi kan komma överens om ambitionsnivå, arbetssätt, tidsåtgång och pris i förväg. Om du vill kan vi arbeta med diktafon. När vi är överens om att texten är klar får du den på cd.

Förberedelse

Bäst är att redan från början välja en tänkt läsare eller läsekrets. Vill du berätta för dina barn, barnbarn eller närmaste släktingar? För din (nya) partner och dina (nya) familjemedlemmar? Eller för någon utomstående, kolleger, vänner och bekanta? Eller vill du helt enkelt skriva för din egen skull?

Viktigt är också att bestämma vem som är berättaren. Är det du som berättar om dig och ditt liv? Eller återberättar du dina föräldrars eller förfäders liv? Ska du berätta i jag-form eller i tredje person?

Därefter är det lämpligt att välja infallsvinkel, person, tidsperiod eller hus och trakt att skildra. Tänk också efter om berättelsen ska vara baserad på intervjuer, foton och dokument. Hur vill du i så fall att de ska återges? Eller ska helheten utgöras av dina egna hågkomster?

Det är bra om du förbereder dig genom att redan nu börja intervjua äldre släktingar medan de kommer ihåg hur deras liv gestaltat sig. Ofta minns de dock lyckligtvis mera från förr än från i fjol. Samla ihop och gå igenom gamla familjeakter, tidningsurklipp, dagböcker, brev, vykort, bandinspelningar, disketter och hårddiskar samt filmer och fotografier. Detta sammantaget eller var för sig kan bidra till att aktualisera och fördjupa din bild av personen eller familjen. Du kan förstås också helt enkelt berätta fritt ur minnet som det faller dig in, särskilt om du berättar om dig själv.

Att ta med hela sitt liv och alla relationer på en gång blir ohanterligt och förmodligen svårläst. Tänk dig hellre att berättelsen ska bli en artikel i en tidning eller ett kapitel i en bok. Blir du nöjd med det första avsnittet kan du kanske berätta ett nytt senare med en annan infallsvinkel. Det gäller att göra en plan. Skriv ned stolpar som stöd för minnet över vem eller vilka du ska välja att skildra, vilken tid och plats det handlar om och vilka de huvudsakliga händelserna är.

Sådana här berättelser ur livet är inte att betrakta som släktforskning som är en helt egen disciplin i sig. Den baseras på arkivforskning, exempelvis i kyrkoböcker och annat offentligt historiskt material. Att släktforska och att berätta om sin egen och sina närmastes liv är två olika metoder som inte utesluter utan snarare kompletterar varandra.


På bilden ser du min farmor och farfar med sina 11 barn. Min pappa är lille minstingen i mitten, då 13 år. Bilden är tagen 1911 när två av barnen var hemma på besök från USA. De hade emigrerat innan min pappa föddes. Detta var enda gången hela familjen träffades samtidigt.